Header Image

Moas mamma

Hej och välkommen till mitt nya hem på Vimedbarn.se!

Profile Avatar

Jag blir galen

Publicerad,

Just nu vill jag bara vara hemma och inte gå någonstans med Moa. Hon är så jäkla jobbig ? Hon lyssnar inte, gör tvärtemot och testar alla gränser. Idag åkte vi till centrum. Fikade. Skulle gå och köpa täcke till henne på Jysk. Hon ville inte ta på skorna. Jag försökte med glad ton, lockade med att vi skulle springa ikapp, talade om varför man måste ha skor, provade skarpare röst osv. Hon vägrade. Då tog jag henne i famnen och skorna i handen. Hon gråter, gapar osv. En till diskussion efter några meter och tar på henne skorna under protest. Hon gråter och är arg. Jag säger att det blir inget täcke (något mamma skulle köpa till henne). Hon ber om ursäkt. Hon får ett täcke, behövs verkligen. Hon springer runt när vi ska betala och jag försöker inte göra en stor grej utan bara leka med och få henne hyfsat kontrollerad med lek. Hela tiden parera. Vi går till lekhörnan. Hon vill inte ta av skorna. Suck. Förklarar att det måste hon för att få vara där. Gråt och ilska och så för det. Överdramatiserar heeeeela tiden. Hon leker en stund. Jag ska gå och handla några få saker på Ica. Hon vill följa med så vi går. Sen upp igen så hon får leka. Sen dags att gå hem och äta lunch. Hon vill inte. Vill inte ta på skorna. Bråkar. Trilskas. Jag blir argare och argare. Försöker än en gång allt. Vara snäll, förhandla, bestämd, arg. Hon ser att jag är arg. Hon fortsätter trilskas och vrider och vänder sig i min famn så jag inte får på henne skorna. Hon tittar mig rakt i ögonen och skrattar åt mig. Då brister det. Alla andra som tittar på, pinsamt. Alla andra gånger vi redan haft kontroverser. Allt rinner till och bär ut henne, svinförbannad, till bilen. Låter henne verkligen veta att detta INTE är ok och att jag inte tänker ta med henne ut någonstans innan hon ändrar attityd.  

Jag avskyr otacksamhet. Jag avskyr obstinat. Jag avskyr att bråka med henne var eviga minut. Så jävla less. 

Hon bad om ursäkt när vi kom hem. Jag vet att hon då fattade att hon gjort fel. Förut räckte det länge. Nu räcker det i bästa fall någon timme. Småtjafset började igen vid lunchen… Suck. Orkar inte. 

Jag orkar inte vara runt andra människor med detta. Orkar inte ta 100% av fajterna. Vill bara låsa in mig. Igår kväll mådde jag piss. Idag något bättre men inte mycket. Självklart tär hemmasituationen mycket. Klarar inte av kaos hemma. Att diska i badrummet. Ständigt vara skitig. Ha halva vardagsrummet belamrat. Hallen är en bana mellan verktyg, golv och annat. Skitigt men noll vits att städa. Pratade med hantverkaren idag och tidigast onsdag är det klart. Suck. Blir fint och bra men suck.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *