Mirakel händer!

Igår läste jag bok som vanligt för Moa i hennes rum. Hon sitter i mitt knä i fåtöljen. Efter det kryper hon ner i sängen och jag sitter i fåtöljen tills hon somnat. Jag frågar alltid om jag ska sitta kvar eller gå ut, mest för att få henne att tänka till. Så är vår rutin varje kväll. Går man ut för  tidigt så ropar eller gråter hon och man får börja om.

Igår la hon sig i sin säng som vanligt efter sagan och sen: Gå ut mamma, jag kan faktiskt somna själv. Och det kunde hon! Inte ett pip efter det. Kändes så konstigt! Men bra. Jag tror dock det var en engångsföreteelse innan jag ser något annat!