Längtan

Jösses vad jag längtar bort just nu. Få vara själv. Få vara borta från allt roddande och allt vardagligt. I morse skulle jag tvätta Moas hår en andra gång med lusschampoo, dag 9, eftersom det gått löss på förskolan och kamma Moas krull med luskam inte är ett alternativ… Även jag skulle ha schampot i. Ska sitta i 10 min. Och Moas favorit är INTE att blöta huvudet. Så först tippa på tå och peppa henna att detta skulle göras, komma på något hon kunde göra under de 10 min medlet skulle verka, rodda allt som behövs till en dusch och efterföljande hårvård, insmörjning och kläder. Plus mitt. Puh.

Gick hyfsat med tvätten utan att jag det sista jag gjorde råkade spruta lite med duschen i ansiktet på henne 🙁 Panik. Sen med mitt medel i håret smörja in och klä henne så hon inte blir kall, hon är ju redan förkyld. Sen efter 20 min med mitt medel i håret kom jag äntligen in i duschen. Bad en bön att håret inte hade ramlat av…

Sen iväg och handla fodrade stövlar till Moa och lite andra måsten. Sen hem och göra lunch. Sen försöka få henne att sova så hon skulle orka med grillkväll. Sen fixa grillkväll. Osv osv osv. Känns som det är TUSEN grejer hela tiden som bara måste göras. 

Vill bara ta en mickropaus från ensammamamma ansvaret och vara jag. En vän beklagade sig häromdagen för att hon fått max 4 sovmorgnar sen dottern kom, lika gammal som Moa ca. Förutom de gånger hon varit på spa, resor osv. Låt mig räkna mina sovmorgnar… Hm, 0. Jag förstår hennes klagan, den gällde mest att hennes kille får det hela tiden men hon sällan. Men tanken slog mig ändå. Du har någon att be om sovmorgon!