Sorg

Mammas och pappas katt har varit sjuk några veckor nu. Inte velat äta. De har tagit mängder med prover men hittar inget via blod och urin. De har sövt honom och kollat främst munhåla. De har inte hittat någonting och då återstår nervskador eller tumörer i skalle eller buk. Vilket man självklart kan hitta om man gör magnetröntgen och ultraljud men till vilken nytta. Man gör ändå inget åt det och det är bara onödigt lidande för katten.

Så idag tog mina föräldrar det grymt svåra beslutet att låta katten få somna in. Svinjobbigt. Deras lilla bebis, deras familjemedlem. Att ta beslutet är svinjobbigt, jag vet. Jag gjorde det för dryga halvåret sen. Men för kattens skull måste man vara den starka.

Så i eftermiddag ska jag skjutsa katten och mina föräldrar till veterinären. Mamma har redan sagt ifrån, hon vägrar gå med in. Pappa vet jag inte. Han mår sämst av de två tror jag. Jag har lämnat det helt och hållet upp till pappa om han vill att jag går med in. Mig spelar det noll roll. Jag kan absolut gå in själv om de vill det, tillsammans med pappa eller inte alls. Det är upp till honom.

Älskad Snuffe 🙁 Så älskad. Han kom till de från katthem där han hamnat efter att ha blivit påkörd och inlämnad på Bagarmossens djursjukhus. Då var han ca 9 månader. Han fick en tuff start i livet men piggade snabbt på sig och har levt som en kung hemma hos mina föräldrar. Född sent 2005 troligen.