Nä jag är inte död

Försvann visst lite. Sorry. Fredagen började som sagt med besök hos sjuksköterskan igen. Han hade pratat ihop sig med läkare. Virus, stroke, stress eller kristallsjukan. I och med att jag blivit bättre så trodde han inte kristallsjukan eller stroke. Men OM jag skulle bli sämre så skulle jag åka in akut till sjukhus, speciellt om jag började spy. Blev jag bara lite sämre skulle jag komma tillbaka till honom, på en gång. Fick också ny tid om två veckor, oberoende. 

Jag börjar själv luta mer åt stress. Som han sa: stress är inte alltid något man själv upplever men kroppen gör. Jag har ju definitivt saker jag inte är nöjd med och logistiken i mitt liv gör mig galen. SL är en annan komponent. Bristen på träning en annan. Vikten. Mitt jobb. Vissa delar av att vara ensamstående. Osv. Tror kroppen börjar säga ifrån. 

Det snurrar fortfarande men inte hela tiden. Dock ökade det kraftigt när vi idag skulle göra en grej jag tycker är jobbigt. Så tror verkligen på stress.