Det blev en dag hemma

Moas sår var mycket bättre redan igår men vi var hemma. Tog en lugn förmiddag. Städade. Ritade. Läste. Bakade. Sen gick vi och åt lunch med morfar (mormor var hon tandläkaren). På eftermiddagen åkte vi och slängde återvinning och lämnade in urvuxna Moa kläder på Myrorna. Sen till sjuksköterskan. Vi var ganska överrens om stress. Jag trodde han skulle släppa det där med typ orden: så stressa mindre så ska du se att det blir bra. Det är lite min bild av vården. Om man inte är väldigt sjuk så får man inte mycket hjälp. Mammas cancerbehandling var superbra. Pappas vård när han väl fick rätt diagnos var superbra, innan det katastrof. Hur som. Han kollade även min tunga eftersom jag frågade då dem fortfarande inte är läkt, 3,5 vecka efter blödande blåsan. Han kollade men sa samma som tidigare. Virus och det kan ta låååång tid att läka. Men tillbaka till stressen. Han sa att det fanns två vägar att gå. 1. Försöka själva att stressa mindre och ev lyckas men mer troligt få fler fysiska stressrelaterade åkommor. 2. Gå och prata med någon och hitta bra väger ut. Jag har ändå haft tankar på att prata med någon och få det via sjukvården sparar massor av pengar, pengar jag inte har. Så han bokade in mig hos en kbt terapeut på tisdag. Fortfarande lite i chock. Inte bara en plan framåt utan också en tid inom en vecka! Bra! Hoppas hon är bra också!