Noll lust

Trött på det mesta just nu. Vet inte ens varför. Kanske mensen som spökar. Noll inspiration till mat, noll inspiration till träning, noll inspiration till något.

Mår också dåligt över att jag blev arg på Moa igår. Hon fick titta på Zorro avsnitt från SVTPlay länge igår kväll medan jag städade och fixade hemma. Sen sa jag att vi skulle stänga av och det gick bra. En vän ringde precis då så jag satte på Barnkanalen så jag kunde prata med henne (hon går igenom mycket jobbigt just nu). 10 minuter senare så lägger jag på luren och säger att nu stänger vi av tv:n. Det var något sommarprogram och hon verkade måttligt road och jag ville fokusera om på byta om till nattlinne, äta kvällsmacka, läsa bok och mysa. Så jag stängde av och gick för att fixa macka och bad henne byta om till nattkläder. Då gav hon mig en blick som milt uttryckt inte var glad och stampade in i sitt rum. Brydde mig inte utan gick och bredde macka. Kommer tillbaka in i vardagsrummet och hör hur hon sitter och gråter i sin garderob. Jag förstår att det har med tv:n att göra. Jag fortsätter ignorera henne och säger bara att när hon vill kan hon komma ut så läser vi bok och hon får mackan som är klar. Hon fortsätter gråta. Tillslut tröttnar jag och öppnar garderoben och frågar varför hon gråter. Jag ville se Zorro säger hon och ger mig en inte ledsen blick utan arg. Då blir jag arg! Pedagogiskt? Nej. Men just tårar för att jag stänger av tv:n, det är för mig galet. Jag försökte förklara att om hon beter sig så här när jag stänger av tv:n så kan vi strunta i tv helt och hållet framöver. Jag säger också att jag tycker hon ska vara glad över att hon fick se så pass mycket Zorro idag. Lite tacksamhet för det helt enkelt. Mycket vill ha mer har jag väldigt svårt för. Uppskatta det du får. Hon tokgråter och går knappt att få kontakt med och vid det här laget känner jag att hon inser att hon har fel och gråter lika mycket för det. Hon sitter i min famn och gråter ett bra tag innan hon lugnar sig. Alltså på riktigt. Dessa stora känslor. Jobbigt. För henne (mest självklart) och mig. Även om vi sen hade en supermysig stund och allt var bra i morse så lever detta kvar lite i mig. Att jag inte kan vara lugn och pedagogisk hela vägen. Att jag blir sur och arg. Mycket för hennes reaktion som i min värld var totalt överdriven men också triggades jag av hennes arga/hatiska blickar på mig.

Ja ja. Ikväll ska vi fira pappa. Har noll lust måste jag säga.

Usch vad jag är sur och grinig på alla idag 🙁