Rädd

När vi ändå är inne på min kropp så måste jag ringa om akuttid hos läkaren imorgon så jag kan få remiss till mammografi. Sen amningen (slutade för ca 10 månader sen) så är ju inte mina bröst sig lika från tiden innan jag blev gravid om vi säger så… Lite mindre och betydligt slappare. Jag har inte något emot att de är mindre då jag haft stora bröst. Skulle gärna minska ner de ytterligare. Senaste två veckorna (ca) har jag känt att höger bröst är… annorlunda kanske är rätt ord. Känt lite ont på sidan och lite under. Känt lite ilningar. Jag hade nog inte brytt mig nämnvärt om det inte vore för att mamma fick bröstcancer förra året, hormonell dessutom som är den som är mest ärftlig. Och eftersom jag inte fyllt 40 än, blir 39 i år, så blir jag ju inte kallad till mammografi än. Men nu vill jag kolla. Oron för bröstcancer finns där definitivt. Jag är inte alls rädd för döden men självklart resan dit om man blir sjuk, får ont, mår dåligt osv. Och nu sen Moa kom det värsta: att inte finnas där för henne. För hennes skull och min. Att hon på något sätt ska må dåligt, litet eller stort, är min värsta mardröm. Tårarna stiger i ögonen bara jag tänker på det. FY 🙁 Måste ringa imorgon och hoppas kunna få snabb tid.