Läkaren och remiss och ångest 

Var till läkaren idag. Han undersökte brösten och lärde mig hur jag själv ska göra det. Han kände en förhårdnad där jag har ont. Piss. Här önskar jag att han sagt: det är lugnt jag känner inget men vi skickar dig på mammografi försäkerhetsskull. Men icke. Imorgon ska jag ringa BröstCenter City och boka tid för mammografi. Vill inte men måste. Har gråtit flera gånger idag. Även med Moa. Vill inte det egentligen men samtidigt tror jag att det är viktigt att barn får se även ledsna känslor, det gör oss mänskliga. Ångesten är jobbig.

Det jobbiga är att inte ha någon att prata med. Att inte ha en famn att krypa in i. Att inte ha någon där som är stark när jag är svag. Jag har så klart mina vänner att prata med men i det här läget vill jag inte tynga de med mitt, alla har nog med sitt. 

Sen är det svårt hur jag ska hantera detta med mamma. Har inte sagt något. Vet ju hur orolig hon kommer bli. Hur mycket paralleller hon kommer dra till det hon själv gått igenom senaste året. Berättar nog när jag varit på mammografin.