Födelsedagsmaraton

Vilken helg! Mest stolt att jag överlevde och att jag hann få in tre träningstillfällen förra veckan!

I fredags åkte jag hem efter jobbet och packade ihop picknicken och gjorde grunden till moussen till tårtan. Sen till förskolan. Moa sjöng så fint i år. Min fina stora tjej. Sen blev de avtackade och en pedagog hade frågat varje barn två frågor. Vad har varit bäst på förskolan och Vad har du lärt dig på förskolan. Moas svar var att det bästa var att gå på utflykt och ha med egen matsäck och att hon lärt sig att man skulle vara snäll mot varandra och ta hand om varandra. Just utflykt sa flera barn men inte så konstigt, de var på utflykt två dagar innan så det var färskt i minnet 🙂 Sen fikade vi, pratade med alla pedagogerna osv. Superbra väder så vi njöt. Sen hem och fortsatte med förberedelserna inför kalasen.

Lördag började med att bygga tårta och göra det sista. Städade allt utom att dammsuga. Sen åkte vi till centrum med mamma. Jag köpte sista presenten till Moa. Sen hem och dammsög, dukade fram , dekorerade osv. En stund innan kalaset började kom A och fixade Moas hår. Sen kom gästerna och de sista gick vid sex-tiden. Tyvärr avslutades kalaset med ett mindre gräl mellan mig och Moa. När A och lilla A stod i hallen och skulle gå hem så säger Moa och lilla A att de ville att Moa skulle följa med dom hem och sova över. Jag sa nej, det passar inte. Båda tjatade igen och igen. Sen gick A och A hem och jag var så arg. Vi hade ju haft detta snack bara dagar innan. Att man inte kan komma i sista sekund med sånt. Nu var det ju ännu värre, hon ville sova borta under sin kalas helg där jag jobbar häcken av mig för att fixa och dona för henne och så står dom två sekunder innan dom ska gå hem och vill att hon ska sova över. Dels sätter de mig och A i en jobbig sits. Dels att ta beslut på sekunden, dels om en av oss säger ja och den andra nej så blir en the bad guy och dessutom om A säger ja för att vara snäll så får jag dåligt samvete. Allt det här är svårt att förklara för en sexåring som lever i nuet. Men hon måste förstå att det inte är ok. Vi landade självklart som vänner och något hade gått in för på söndag morgon sa hon innan vi mötte A och A för frukost att hon ville fråga om hon fick gå med A hem någon dag nästa vecka. Det blir väl bra mamma, då är det i tid. Ja älskling det blir bra!

Söndag började tidigt med träning och sen åkte vi till Gateau och åt frukost med A och A. Sen hem och stekte pannkakor, rullade chokladbollar och dekorerade ännu mer. En stund innan kom A igen och fixade Moas hår. Undrar hur många ungar som har en egen privat frisör som kommer innan kalasen! 😉 Fem tjejer och det gick så bra. F’s pappa fick stanna en stund för hon ville inte släppa taget men tillslut kunde han åka. A stannade kvar hela kalaset till lilla A’s förtret men skönt för mig! De åt massor vilket är ovanligt men väldigt kul! Pannkakstårta, chokladbollar, rån och vattenmelon bjöd jag på. Godispåsar till alla fick avsluta. Sen duschade A Moa denna gång och redde ut håret i duschen. Gick superbra förutom att varmvattnet tog slut, aldrig hänt! Så länge duschade dom! Sen gick det fort att fixa flätor. Och jag fixade middag som vi åt på altanen. Mysigt! Jag hade väldigt svårt att komma till ro dock. På kvällen framför tv:n kröp det i kroppen och när jag skulle sova kunde jag inte somna. tankarna malde.

I morse väckte jag henne (hon kom in till mig kl 4 men hon somnade om) med sång och sista presenten, en enhörningstavla. Tidigare hade hon fått sandaler, ett kit med nagellack/halsband/armband/hårprydnad/klisterörhängen och kläder till Barbie från mig och mina päron.

I eftermiddag ska jag äntligen klippa och färga håret sen ska vi äta middag med mamma och pappa på restaurang.