7 år och 5 dagar

Så länge sen är det sen vi träffades första gången. Har inte träffats eller pratats vid sen februari 2013.

Hade vi inte träffats den dagen hade inte Moa funnits idag. Så självklart är jag tacksam att vi träffades. Men jag hade önskat ett annat läge för Moas skull och min egen. En närvarande pappa. En chans att få veta sin bakgrund. En farmor och farfar. Kusiner. Och syskon. Hon har ju halvsyskon och jag önskar verkligen att hon i framtiden får en chans att lära känna dem. Får se hur det blir med den saken. Allt i sin ordning.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om detta men eftersom jag är mitt i en process med detta så vill jag inte det just nu. Vill inte störa den processen. Jag kan bara konstatera att hennes pappa inte visade sig vara den jag trodde. Den jag trodde mig känna skulle aldrig ha sårat mig eller sitt barn så.