Då kör vi

Tänkte först rubriksätta detta inlägg panikångest. Men jag har haft panikångest och ångest. Jag tycker ångest och panik är ord folk slänger sig väldigt lättvindigt med. 

Hur som. Imorgon är första dagen tillbaka på förskolan efter 4 veckors ledig för Moa. Hon pratar glatt om sina kompisar och pedagogerna men hon har sovit lite oroligt nu på kvällen så kanske lite jobbig ändå. Hon kommer ju tillbaka till en överflytt till stora sidan. Lite pö om pö under veckan om jag fattat rätt men ändå. Och hon är såååå redo för det men ändå lite nytt är det.  Och hon är en riktig hemmaråtta! Skulle helst vara hemma 24/7. Möjligen en tripp till närmaste lekplats då och då. 

Det är sista veckan med sommartid på jobbet (då jag jobbar heltid eftersom det innebär 5 timmar mindre med sommartid). Sen går jag från 85 till 90% från 15 augusti. Jobbigt. Blir längre dagar för Moa. Dock bra att gå från sommar-heltid för då är inte skillnaden enorm. Och jag behöver pengarna och spara föräldradagar. Måste ju hela tiden ta föräldradagar för att komma upp i 100% och inte tappa min SGI. Rörigt. 

Dessutom rivstartar vi denna vecka med att jag leder spinning imorgon 19-20, idiotisk tid i och med nattning. Och på tisdag styrelsemöte på förskolan, som bara i sig själv kan ge magknip, men som innebär borta 17.35-21.15. Vill inte! Mer och mer inne på att sitta i styrelsen min mandatperiod ut och sen hoppa av i mars när stämman är.