Det ständiga dåliga samvetet

Moas känslor just nu är upp och ner som en bergodalbana. Hon är supertrött på kvällarna. Vilket gör det hela värre. 

Och jag ledsnar fort. För fort. För jag är trött. Så trött. 

Så det blir jobbigt. För oss båda. Hon kan ju uttrycka sig så bra nu och det hon säger ger mig dåligt samvete. Hon vill inte göra mig ledsen eller arg eller trött. Det ska inte vara hennes ok att bära. Hon ska inte bära min skit. Önskar så att jag kunde dölja min känslor bättre. 

Ett av mina problem är att jag nästan aldrig får ventilera mitt. Jag har fantastiska vänner. Min mamma ställer upp till 110%. För att vara ensamstående så har jag det bra. Och det är självklart bra men också jobbigt för ingen förstår hur jobbigt jag ändå tycker det är stundtals. Jag har liksom inte rätten att må dåligt.

Jag har ju skrivit om det förut. Att få ta allt, hela tiden. Inklusive all oro. Det är tungt. Men när jag väl träffar mina vänner så blir det nästan alltid så att vi pratar om de och deras problem. Och kanske en av mina tio saker jag skulle vilja/behöva prata om. Jag är mycket ensam. Nästan alla kvällar när Moa somnat. 

Ja ja nu ska jag snart sova. Som sagt är jag trött. Skulle verkligen behövt träna ikväll men orkar inte. Dessutom har jag ätit skitdåligt idag. Piss.