Gråtit

Ingen bra dag i dag. Mentalt. Har längtat till jobbet. En dryg vecka har gått på semestern. Att ha semester med en kaxig, frågvis, vet-bäst tjej på fyra år är ingen lugn grej. Jag har noll tid för mig själv. Jag har allt ansvar. Även om andra är med så är mitt fokus på Moa. Se till att hon inte gör sig illa och/eller beter sig illa. I vardagen märks det inte så tydligt. Visst helgerna är så men det är två dagar av sju. Fem dagar av sju är fokuset delat mellan henne och jobbet. 

Jag kan be mamma. Men jag vill inte hela tiden. Tycker ändå jag gör det för mycket. Dåligt samvete. Kan inte prata med henne om det för jag vet att hon kommer dilla om att det inte gör något, hon är gärna med Moa osv. 

Idag hade jag behövt en powerwalk. En lång. Det blev det inte och irritationen växte. Lägg på det Moas plötsliga rädsla för cykel och kickbike. Jag försöker snällt puscha henne och hon kommer med tusen och en ursäkter och det slutar alltid med att jag går och släpar på cykeln eller kickbiken. Trött på det. 

Jag bröt ihop en stund på eftermiddagen. Dåligt samvete för Moa på det. Hon ska inte drabbas av min skit. Men jag kan inte dölja och jag kan inte sticka ifrån för jag är själv. Detta eviga ekorrshjul. Less. 

Imorgon är en ny dag.