Jag vill bara att dagen tar slut

I natt sov Moa i sin säng hela natten. Vilket hon stolt kom in och sa på morgonen när min klocka ringt! Jag sov hyfsat till halv fyra. Sen fick jag en rethostattack och sen kunde jag inte somna om på en timme och sen sov jag oroligt till 5.50 när klocka ringde. Tanken var att vi skulle åka kommunalt men jag valde bilen i alla fall för det snöade inte och var ett par plusgrader (skulle ha snöat och varit precis på nollaln = lika med halt).

Sen ringde jag ju mamma på väg till jobbet och hörde direkt att det inte var bra med katten och resten där vet ni ju. Så jag har suttit som på nålar hela dagen och sen kom beskedet att de ska låta honom somna in. Så då jobbade jag in lunchen och gick en timme tidigare. Frågade stora A om hon kunde ta med Moa hem från förskolan så jag slapp bli stressad hos veterinären. Jag skulle ju troligen hinna utan problem men i ett sådant läge vill man inte stressa. Så efter veterinären skjutsade jag hem mamma och pappa och sen åkte jag och hämtade Moa hos stora A. Sen var vi tvungna att handla på väg hem. Kattmaten var helt slut i morse, hade helt missat detta. 

Sen hem, middag och städa. Kul. Oftast stör det mig inte att vara den som städar och fixar allt hemma men vissa dagar när orken tryter kan jag ju känna att det vore enormt skönt om man kunde dela vardagen med någon. Slippa göra precis ALL städning, ALL matlagning, ALL handling, ALL planering osv.

Nu sitter jag med en Moa som snart somnar (tyngre och tyngre andning) och jag önskar bara att dagen vore över så jag fick somna. Mamma och pappa önskar nog att Snuffe levde och mådde bra. Det gör jag också.