Just Moa

På lördag fyller alltså år, 40 år. Det i sig är inte jobbigt. Jag ser det som vilken födelsedag som helst. Den enda åldersnojan är väl den att jag inte kommer få fler barn och Moa kommer inte få något syskon på min sida. Det känns lite som en tagg i hjärtat men det får man ta när man kommer på sent att man vill ha barn och sen får gå igenom mycket jobbigt innan man når målet och får världens bästa!

Man måste ju se det så. Utan allt strul med skilsmässa mitt i barnförsök, inseminationer och sen IVF i Danmark och tillslut gravid på ett avbrutet. Utan allt det hade jag inte fått just Moa. Och just hon är ju bäst! Den tokigaste, roligaste, snällaste mest envisa ungen! Man blir ju glad ända in i hjärteroten när pedagogen säger vid hämtning: ”Moa är en sån snäll kompis. Hon visar dom mindre, kramar och klappar på dom och tar med dom i leken.” Hon har ett stort hjärta!