Känner mig lite under isen

Skulle behöva få en kropp som mår bra. Alla problem just nu gör mig nere. Dessutom är jag trött för jämnan känns det som och då äter jag socker. Kommer väl dels av att kroppen inte är hundra och dels av att jag känner mig låg men ockå andra delar som vissa vänner, oro för mamma, jobbet osv.

Pappa säger att mamma äter så lite. Och hon vill tydligen inte prata om det. Frågar han varför blir hon bara sur. Jag har inte tänkt på det innan men ska göra det nu. Hon kommer ju till oss på middag på lördag och då ska hon få mat jag VET att hon gillar. För till viss del kan de ju vara att mamma och pappa har helt olika smak när det gäller mat. Mamma skulle gärna leva på fisk, grönsaker, pasta någon gång ibland och fil med min egengjorda musli. Pappa skulle helst leva på korv, kött, pasta, ris och sås. Och mamma ger sig oftast för att pappa har tendens att bli sur annars. Jag tycker de kan äta olika. Gör en sallad till mamma och korv och pasta till pappa. Ja ja. Jag hoppas inte mamma är sjuk. Hon hade ju bröstcancer för ett par år sedan. Har diabetes och sköldkörtelproblem. Ska ev operar ögnen för starr. Och så är hon ju inte purung längre 64 år. Jag vill inte förlora henne. Aldrig. Och bara tanken på att Moa inte ska få ha henne i sitt liv gör ont. Väldigt ont. De är så tighta och nära. Om mamma skulle dö inom fem år från nu, då vete sjutton hur jag skulle gå vidare. Kan jag det? Ja det är klart jag både kan och kommer göra. Jag har Moa och för henne gör jag allt. Men fy sjutton vad jobbigt det blir den dagen mamma går bort. Pappa då kanske du undrar? Absolut svinjobbigt. Men inte på samma sätt. Pappa finns där för mig och hjälper mig med praktiska saker osv men mamma är mitt bollplank, min stöttepelare. Går mamma bort före pappa kommer det bli jobbigt för mig för jag kommer få ta hand om pappa på många sätt. Blir mamma själv får jag hjälpa henne med vissa praktiska saker men hon är starkare mentalt.