Minijympan
I lördags var vi som sagt på Friskis & Svettis minijympa. Det jag älskar med att träna på Friskis & Svettis generellt är ju blandningen på folk och bristen på folk som absolut måste ha de senaste träningskläderna och står och sminkar sig innan passen. Visst finns de också och jag själv älskar nya träningskläder MEN jag har aldrig känt måste att ha det. Jag har förr om åren tränat på andra gym och då känt mig som en utböling för att jag har köpt mina träningskläder på Stadium rean och inte är toksminkad och dessutom (fy och usch!) blir svettig när jag tränar. På Friskis & Svettis kan man komma i urtvättad t-shirt om man vill. Skönt!
Minijympan är inget undantag. Det är blandat mammor, pappor och far- och morföräldrar. Det är blandat supersöta små prinsess kjolar och urtvättade tröjor bland barnen. Vissa barn kör stenhårt, andra leker mest runt. Vissa vuxna kör fullt ut med barnen och gör egna övningar när barnen kör hinderbanan, andra står mest med eller till och med sätter sig vid sidan om. Det är alla stilar och alla typer av människor.
Det enda som kan störa mig är de föräldrar som inte har koll på sina barn. Dels var det ett barn som for fram som en tornado och i sin framfart råkade putta omkull två andra barn. Den vuxna står bara och tittar på. Hallå?
Och dels var det ett barn som stod och grät i ett hörn av salen under hinderbanan. Jag hade innan sett vem den vuxna var och hon stod nu och pratade med en annan vuxen och hade noll koll på var hennes barn var. Jag gick fram till den lilla tjejen och frågade hur det var. Efter lite övertalning berättade hon att hon inte vågade hoppa över ett hinder som fanns på hinderbanan. Jag sa till mamma men hon lyssnade inte. Det skär i hjärtat. Jag och Moa tog med henne till hindret och så höll jag henne i handen när hon hoppade över. Jag ser ögonvrån att mamman ser oss nu, men noll intention att gå fram till oss. Tjejen blev jätteglad och stolt när hon klarade hindret! Sen körde hon och Moa tillsammans runt banan och jag sprang bredvid. Hur tänker vissa? Passet är till för de minsta (tjejen var nog ca 3 år) och man ska träna/vara med sitt barn. Jag hoppas att hon inte såg hur hennes barn stod och grät. För det vore ännu värre. Om hon såg men inte gick dit.