Misslyckat

Ja inte blev helgen som jag trott. Åt lunch med mamma och pappa i fredags. Åkte hem och packade ihop badkläder, mellis osv. Gick på toa och där hade vi svaret till velighet och dåligt humör senaste två dagarna. Mens. Bestämde mig för att skippa Arholma. Orkade inte. Skulle ut med en sista grej till bilen och pang. Känner hur jag är på väg att ramla och att foten är på väg i en konstig vinkel. Räddar foten men mobilen hamnade då först i asfalten. Hela skärmen i spillror. Stressar iväg till dagis, ringer tele2 och fixar ny telefon. Hämtar Moa och åker till Annette och badar. Första utomhusbadet i år! Sen middag på Bryggan. Såååå gott! På väg därifrån känner jag hur magen krampar. Mitt i skogen. Ingen chans att hinna till toa. Får söta mig mitt i skogen 🙁 När vi kommer hem så börjar plötsligt foten värka. Typ sex timmar efter jag föll. Udda. Kunde inte stödja på den alls. Hela natten värkte den. Sov pissdåligt. Fortfarande ont på morgonen. Så när jag sätter ner foten på morgonen för att gå upp så förväntar jag mig smärta. Icke. Det känns men går absolut att gå på. Märkligt. 

Gjorde i ordning pannkakor och sallad till tre vuxna och två barn. Packade ihop allt vi kunde tänkas behöva. Gick till en strand i närheten. Då gick solen i moln. Vi badade i alla fall två gånger (Moa ÄLSKAR att bada), lekte lite och pt lunch. Sen satte vi tjejerna i vagnarna och gick hem. De sov, vi fikade. De sov i två timmar. Sen fixade jag poolen och de fick bada igen. 

Mitt humör. Inte kul. Så lättretlig. Ännu en gång jag önskade det fanns en till så jag kunde dra iväg. Nu får jag andas djupt och försöka undvika att Moa märker för mycket. 

Dessutom går vikten åt helvete. Med mensen kom sötsuget. F-n jag som varit duktig. 

Undrar vad morgondagen ska bjuda på för skit…