De ringde från förskolan kvart i tolv. Hon hade mest velat sitta i knät. Hade ätit dåligt. Ingen feber och inte sjuk men trött. I det läget tjafsar man inte. Man hämtar. Jag har inte sett henne. Att hon var pigg och glad i morse betyder noll. Fröken som ringde nämnde också att en tjej var hemma med vattkoppor.
Kommer till dagis ca 12.40. Moa sover. Ska jag väcka henne frågar fröken. Ja är hon så dålig att jag måste hämta henne så ska hon väl hem så ja. Hon kommer ut med Moa som ju då blivit väckt och inte var glad och pigg direkt. Redan här. Tröttheten är det som gör att de ringer hem mig kl 11.45. Varför inte lägga henne och se om hon mår bättre sen? Kanske ringa och förvarna mig om läget och att de ringer efter vilan om det behövs.
Hur som helst. Hem. Hon somnar på soffan. Sover ca 1 timme. Äter lite. Leker, busar, frågar efter förskolan, frågar efter kompisar. Något tröttare än vanligt kanske men inget konstigt. Hon har ju varit hemma sex dagar och kommer tillbaka till en förskola i förändring eftersom den började renoveras förra veckan. Dessutom. På helgerna sover hon oftast på fm. Alltså före lunch. Nu blev det ju extremt för hon har fått in den vanan inte på två dagar utan sex. Skillnad. Hon har dessutom ätit dåligt sen hon var sjuk förra veckan, vilket är normalt för henne.
Problemet här är ju kommunikation. Det är måndag och jag lämnar till en fröken på stora sidan. Har lärt mig den länge att det är noll ide att ge info då för den kommer aldrig till lilla sidans personal. Jag brukar ge info på em till rätt personal. Det är svårigheten med måndagar… Ska fråga imorgon om jag ska ringa och tala om läget. Om vi går.
Senaste kommentarer