Tisdag

Oj det blev tyst här några dagar. Dels lite deppig, sen haft vissa kontroverser med Moa, sen min onda rygg som tär och sen logistiken som kallas livet som kom emellan.

I fredags bytte jag däck. Åkte först till ett ställe, lååååång kö. Vidare till nästa. 45 min kö så jag lämnade bilen och tog en promenad med mamma och hämtade Moa. När vi kom tillbaka var bilen klar, perfekt!

I lördags var vi på minijympan och jag funderar på om jag kanske ska bli ledare där. Moa kan ju vara med då och jag har redan grundutbildningen så jag tror det vore a piece of cake! Då skulle jag få fortsätta träna gratis vilket jag nu ska testa på lördag. Ja inte testa att träna utan testa om Moa kan tänka sig att vara på minifriskis medan jag tränar! Sen bakade vi, fikade med mormor och myste hemma.

I söndags skulle vi åkt till brisak på Värmdö men efter att ha åkt en bit på oplogad E4:a och det började hagla så man inte såg någonting så vände jag. Vi åkte till centrum i stället med lilla och stora A. Fikade och barnen fick leka i lekhörnan. Då började det. Moa börjar plötsligt störttjuta. Tröstade och frågade vad det var. Lilla A hade tydligen sagt att hon skulle visa hur man springer upp för en liten backe som finns där. Jaha? Jag kan ju redan det mamma. Ja men säg det till henne då, du behöver ju inte gråta. Gråta var en underdrift. Moa är väldigt bra på att gråta krokodiltårar och låta som världen går under… Fick henne tillslut att lugna sig och de fortsatte leka. Sen sa jag till henne att vara försiktig för hon ar nära att springa på en liten tjej. Då började hon gråta igen! Trösta. Mamma du får inte säga till mig! Joho, det får jag visst. Inget snack om den saken. Jag sa att om hon inte slutade så skulle vi åka hem. Hon lugnade sig och efter ännu ett tag tittade jag lite argt på henne för att hon igen inte såg sig för och höll på att springa på en liten kille. Drama igen! Tårar, skrik och gråt. Du får inte titta så på mig mamma. Då fick jag nog. Jag drog med mig henne mot bilen och åkte hem. Hon skrek och grät och ville inte alls gå. Nej det skulle du tänkt på tidigare. Även om jag ville stanna kvar i centrum och uträtta de ärenden jag hade så kunde jag inte backa nu utan vi åkte hem. Väl hemma satte jag mig med henne i soffan och vi pratade igenom allt. Men bråket satt liksom kvar hela dagen. Hon åt lunch och somnade sen på soffan. Jag var arg, ledsen, frustrerad och hade väldigt nära till en ångestattack kände jag. Jag ringde mamma. När Moa hade vaknat kom mamma över och var med Moa en stund så jag fick åka iuväg själv och göra mina ärenden och bara andas. Ville egentligen vara borta längre men de 45 minuter jag var borta fick räcka. Mamma stannade och fikade med oss. Moa sov oroligt på natten. Jag tror vårt bråk låg kvar hos oss båda.

Igår var det bra igen! Så skönt!