Vilken dag. Fick just en lite förklaring till mitt humör, mens ? Undrar vad Moas ursäkt är? Hon har varit jobbig hela dagen och mitt tålamod har varit uruselt. Underbar kombo.
Hela morgonen sa jag till henne att klä sig. Sista gången på skarpen 20 minuter innan vi skulle gå. Hur jävla svårt ska det vara att lyssna OCH göra? Vid det laget att hon faktiskt klädde sig (efter ett mindre psykbryt från min sida) var jag en millisekund från att skippa bio. Ville bara straffa. Hur som så kom vi iväg till centrum med mamma. Fikade. Moa var snabbt klar och sen gjorde hon tusen saker som drev mig… Hon fick springa av sig i lekhörnan innan vi uträttade våra ärenden och åkte hem. Väntade på A och A. Sen till MOS. Moa rusade runt i butiken vi var i fast jag sa till. Sen halkade hon och då var det tårkalas. Tyckte synd om henne samtidigt som jag vill säga: JUST DÄRFÖR JAG SAGT ÅT DIG TUSEN GÅNGER ATT INTE SPRINGA RUNT (och att jag hatar ungar som inte kan uppföra sig ute). Sen äta lunch och Moa var sur som ättika att hon och A inte fick gå till lekhörnan medan jag och stora A beställde mat. De skulle sitta och hålla bordet. Sen fick de leka medan vi väntade på maten. Till bion och det var lugnt. Sen i bilen sur över något, oklart vad. Fika på vägen hem och tjejerna lekte lite väl ljudligt och fick tillsägelse FLERA gånger av oss vuxna. Sen samma under fars dag middagen hemma.
Sen denna eviga rädsla. Mörker är läskigt. Hennes rum är läskigt. Hon såg en läskig bild i min telefon i två sekunder (en bild på Jim Carrey som Grinchen) och nu är hon livrädd för den. Håller sig två centimeter från mig HELA tiden. Blir galen! Fick mindre psykbryt igen nu på kvällen. Försöker så väl vara diplomatisk och förstående och allt det där. Men jag orkar inte alltid. Och då känner jag mig som sämsta mamman ever. Suck.
Senaste kommentarer