Jag skriver ju här väldigt sporadiskt. Det blir så bara men jag har ändå ett behov av att ”prata” av mig. Också det jag skulle behöva en terapeut till men det behöver i så fall vara en i privat regi för den VC står för tar ju bara det mest grundläggande och som ev ger fysiskt påslag. En privat där kan man ju älta, prata och få ur sig. Det där jag inte får med vänner och jag har ingen partner. Varför inte mina vänner? För att flera av de har sina egna stora problem och då känns det fel att älta mina bäckar små. För så är det ju. Många bäckar små som till slut bildat en stor flod och jag känner att jag drunknar. En del av dessa bäckar är ju också mina vänner och då blir det ju ännu tokigare.
Jag retar mig på så mycket just nu. Flera gånger om dagen vill jag bara skrika rakt ut: låt mig vara! Jag orkar inte. Men det gör jag inte. Jag biter ihop. Och biter ihop och biter ihop. Känner mer och mer att minsta lilla får mig att bryta ihop men ju mer jag visar min frustration ju mer känner jag att det inte är okej för andra och då bygger jag upp inombords igen. Vilket jag VET inte är nyttigt. Jämfört med många andra är mitt liv helt okej. Precis som jag kan tycka om andras liv när de klagar. Så jag vet att det är dubbelmoral delux. Man är sig själv närmast.
Nu är semesteransökan inlämnad och ag lät P välja fritt. Får således en av tre veckor ledigt när fritids är stängt men det får jag lösa. Jobbar jag hemma är det helt lugnt. Jobbar jag hemma men måste in och kolla av post och så 1-2 gånger per vecka är det helt lugnt, då tar jag bilen in. Måste jag jobba på kontoret för att jag fått vaccin och smittspridningen är superlåg ja då får jag ta det då. P har jobbat på kontoret hela tiden och jag fick vad jag ville ha förra året så det är hans tur att vara ledig som han vill.
Senaste kommentarer