Vaknar upp efter valet och inser att det är många i vårt avlånga land som älskar den bruna sörjan som stavas SD. Märkligt att man säger brunt egentligen eftersom det är just brunt och svart dessa idioter inte gillar… Ja ja bara bekräftar det jag länge vetat, mänskligheten i stort är värda denna miljökris vi har, som man bäddar får man ligga. Dumhet föder dumhet. Sen finns det underbara undantag och det är dessa människor jag försöker ha i mitt liv.
Ja ja. I lördags hade Moa ett, vad vi trodde, myggbett på handen. Tänkte inte mer på det. På söndagen vaknade hon och hade lite prickar i handflatorna. Googlade och hittade ett eksem som stämde på pricken. Hon gick på sina aktiviteter för hon var pigg och kry i övrigt. Under dagen fick hon mer och mer, lite på fötterna, lite upp på armarna och på kvällen såg jag även på bålen. Då ringde jag 1177 som pga det hastiga förloppet trodde på allergiskreaktion. Och hon sa att vi skulle åka till akuten för sprider det sig till andningen så kan hon få andnöd. Så vi hoppade in i en taxi, vägrar parkera och ens hitta vid KS. Ångest bara att tänka på det. Kom fram. Inte supermycket folk upplevde jag men första gången för mig på barnakuten. Tog 20 minuter innan vi fick komma fram till inskrivningen. Sen fick vi sitta och vänta igen. Och vänta. Och vänta. Efter någon timme började min ångest öka kraftigt. Jag 1. hatar sjukhusmiljön 2. har ju kräkfobi delux och här såg jag flera kräkpåsar i omlopp men hörde aldrig någon spy faktiskt och jag har stoooora öron för det…
Hur som. Alla fick träffa sköterska men inte vi. Jag fattar att de går på prioordning men när de började ta hand om såromläggning före denna formodade allergiska reaktion då tröttnade jag. Jag grät, jag körde mina ticks för att undvika panikångestattack. Jag gick fram och bad att vi skulle få bli utskrivna igen för att åka hem. Moa hade fortfarande noll blåsor i ansiktet eller munnen och jag kände att detta få vi ta imorgon på närakuten eller vc. Moa mådde också skit. Dels ont i händerna och dels dåligt samvete (innan min ångest kom) för att vi var tvungna att sitta på akuten pga henne (älskade unge). Och sen ännu mer dåligt samvete när min ångest drog igång. Försöker såååå mycket få henne att förstå att det är min grej, det är noll hennes fel.
När jag gråtande stod där framme så kollade hon i alla fall och såg att vi var näst på tur att träffa sköterska. Insåg ju då att det är första steget. Ska hon få någon medicin måste väl en läkare titta också. Suck. Men vi valde att stanna. Fick träffa två supergullig sköterskor. De kollade andning, puls, temp osv. Kollade på prickarna. Hon gick och rådfrågade kollega. Det vet helt enkelt inte vad det är. Men hon rekommenderade oss att åka hem och söka oss till vc nästa dag. Eh, tack. Suck. I och för sig glad att slippa stanna längre men kändes ju som en totalt onödig tur. 900 kr i taxi och flera timmar bota och ångest och så får vi väl se om vi drog på oss någon annan sjuka när vi satt där och väntade… Vi satte oss långt från alla, jag hade munskydd (vilket INGEN annan, inte ens personal, hade vilket jag tycker är otroligt märkligt). Ja ja. Vi drog som en avlöning, glömde till och med betala så jag gissar/hoppas jag får hem en räkning.
Nu har vi en tid bokad på vc. Där är det munskyddskrav och jag ska ringa ett nummer när vi kommer dit så kommer läkaren ut och hämtar oss för att undvika smitta. Så på vc tar de allt på allvar men akuten, nej då. Udda.
Senaste kommentarer