Igår satt vi och åt middag. Moa var nästan klar när hon plötsligt säger: ”mamma jag har en känsla”. Jag tittar på henne och hon har ögonen fulla av tårar och ser rädd ut. Jag sträcker ut armarna och frågar vad är det älskling. Hon sneglar bakåt, över sin axel och skyndar sig upp i mitt knä. ”Det stod ett monster bakom mig mamma”. ”Ett monster?” ”Ja ett elakt monster”. Så creepy. Blev faktiskt lite rädd. Moa vill sen inte lämna min sida. Hon ville först inte titta eller gå mot platsen där monstret stått. Jag bagatelliserade inte det hela utan gick snarare in i det med henne, precis som Kära barn’s Louse Hallin brukar säga. Hon hängde efter mig resten av kvällen, ville inte vara själv. Jag frågade om hon ville sova på soffan och det ville hon.
Jag har sovit pissdåligt. Dels för att jag sovit med en klängig Moa och dels för att jag blir täppt så fort jag lägger mig ner. Trött idag. Skulle helst vara hemma och kurera mig men inte ett alternativ denna vecka. Vi är få på jobbet och imorgon har jag ett telefonmöte och på torsdag ett möte och en lunch. Bara att bita ihop.
Senaste kommentarer