När jag hämtade igår på förskolan hade moa just krockat med ett annat barn och hade precis gråtit ut hos en pedagog. Lilla hjärtat. Båd eigår och idag när vi suttit i bilen på väg till förskolan så har hon sagt: jag vill bara leka själv idag. Lilla gumman 🙁 Hon har många kompisar men hon hamnar ibland i dippar där hon bara vill vara själv. Kan även komma när hon blir ledsen, att hon går undan och inte vill bli tröstad. Det är stunder under dagen och inte hela tiden. Och det är ju bra att vara själv ibland och få det lugnet.
När vi kom hem gick allt bra tills mormor kom upp med dels morötter från sitt land som Moa älskar och pysselböcker till Moa som jag bad henne köpa. Med klistermärken i, det bästa Moa vet just nu! Mamma ville inte ha pengar av mig utan hon gav Moa pysselböckerna. Så skulle mormor gå efter ett tag, Moa ger henne en kra och jag påminner om att tacka. Hon tackar lute småsurt. Sen säger hon: gå då. Till mormor. Som att gå ut till cykeln och åk nu. Jag blev så arg. Är det något jag avskyr så är det otacksamhet. Man tackar för det man får, man tjatar inte och man säger definitivt inte åt folk som inte förtjänar det att gå. Åh vad arg jag var. Efter en jobbig dag blev det säckert etter värre men hon ska lära sig att inte vara otacksam och otrevlig. Så fort hon märkte att jag blev arg och att hon hade gjort fel så började hon gråta och gick in på sitt rum. Jag satte mig utanför och sa bara, när du vill får du komma ut och prata med mig eller få tröst. Sen satt jag bara där. Tillslut kom hon. Först tröst och sen pratade vi. Det är inte lätt detta med uppfostran. Jag kunde blivit mindre arg absolut men samtidigt är detta en viktig punkt för mig så jag ville inte släppa det.
Hon känns just nu som en liten tjej i en större tjejs kropp. Det ena hänger inte riktigt med det andra. Hon pendlar väldigt mellan att vara nästan bebis till att vara den stora som klarar allt. Jobbigt för henne.
Senaste kommentarer