Jag blir galen. På mig själv, på mamma, på pappa osv osv. Till och med på Moa. Katterna ska vi inte ens tala om…
För att börja med mig själv. Jag rör på mig bra nu. Går mycket, tränar styrka, får in lite yoga. Men då går maten åt helvete. Äter godis. Äter mackor. Osv. Blir galen på mig själv. Samtidigt som allt annat som får mig att må dåligt får mig att äta. Jag tycker ju också att maten/det söta är det svåraste. Träna gillar jag. Att inte äta det jag vill när jag vill, tycker jag inte om.
Sen mamma. Pratade med henne nyss. Säg till om du inte åker för att ställa bilen i garaget vid Stinsen imorgon för då går jag iväg och hämtar pengar och köper tuggummi. Eh va? Jag visste inte att dessa hängde ihop. Att behöva åka iväg och ställa bilen i garaget för att pappa har fått för sig att den behöver det är ett stressmoment redan innan. Att hon dessutom kopplar det till att jag tydligen då också måste ta mig till ICA Maxi för att plocka ut pengar till henne och handla hennes nikotin tuggummi, det visste jag inte. Om hon behöver att jag gör det så kan hon väl säga det så JAG kan planera när JAG vill göra det. Hon kommer alltid i sista sekund och det driver mig till vansinne. Och hur jävla många tuggummin tuggar hon i sig? Beställde hem till henne för typ 2,5 vecka sedan.
Pappa. Han blir frustrerad och arg på mamma som gör ärenden han inte tycker att hon behöver göra utan det kan göras online. Håller med. De bråkar om det. Han fattar inte heller varför i helvete hon måste tugga så otroligt mycket tuggummi. Sen detta med bilen. Han började häromdagen med att skotta av den, värma upp den, åka en kort sväng. Idiotiskt om du frågar mig. Dels för att han är värdelös på att köra och dels för att det bara drar ur batteriet. Han behöver köa MINST 20 minuter och det tvivlar jag starkt på att han gjorde. Och varför måste den tina upp? Låt den stå. Jag ska skjutsa honom nästa vecka på torsdag när han ska på hjärtkontroll men låt det vara tills dess så kanske det är lite varmare väder också. Skulle den inte starta finns det ju två alternativ. Ring bärgare som får dra igång batteriet eller ta en taxi. Eller ett tredje, jag lånar bil av vän. Allt går att lösa.
Moa. Hennes dåliga självkänsla eller självförtroende driver mig. Varför har hon så låga tankar om sig själv? Något tillfälligt som har med utveckling och ålder att göra eller något mer långvarigt? Det gör också att jag aldrig får bli arg, frustrerad, ledsen för då blir hon ledsen och tycker att hon är sämst och då är vi tillbaka till att jag måste trösta henne och försöka bygga upp henne och mina känslor än en gång trycks ner och undan.
Jag mår skit. Så är det. Fortfarande inte permitterad vilket jag inte fattar. Frustrerad.
Senaste kommentarer