Känns som jag bloggar negativt igen men jag är så trött. Nu börjar jag känna av det här med att vara ensam. Man får ta ALLA fajter, ALLA utbrott, ALLA tester från Moas sida, ALLA vardagsbestyr HELA TIDEN. Det tär. Mer och mer. Att dessutom brottas med för många kilon, sötsug, jobbsökande osv. Det tär ännu mer. Just nu så trött. Mentalt och fysiskt.
Igår sov vi hos mamma och pappa för att hålla deras katt sällskap lite. När det var dags att sova la vi oss i sängen och jag läste tre böcker för Moa. Sen sa jag att jag ligger här tills du somnat sen går jag upp en stund. Då säger Moa. du kan gå nu. Ja jag går när du somnat sa jag, nej du kan gå nu. Okej tänkte jag, lär ju aldrig gå. Har ju försökt länge nu att bara sitta vid hennes säng hemma tills hon lugnat sig, innan hon somnar för att sen pusha det så hon kan somna själv helt och hållet. Har gått så där milt uttryckt. Har hunnit till dörren och sen börjar hon pipa och vill att jag ska sitta där tills hon somnat. Så jag reste mig och gick ut och väntade hela tiden på att hon skulle börja pipa. Icke. Satte mig vid tvn och väntade på att hon skulle komma knatandes. Icke. Hon slocknade. En halvtimme senare tittade jag in och hon och katten sov! På nytt ställe! Underbart! Lär ju knappast hålla i sig men skönt ändå! 🙂
Senaste kommentarer