Inser att en nytt fenomen är på väg in i mitt liv. Lekdejter. En mamma sa på städdagen på förskolan sist att om min dotter vill får hon gärna komma över och leka med hennes dotter. Trevligt absolut men så inte en grej jag är bekväm med. Jag har med mild skräck insett att kalas för de på förskolan anses vara ett ”måste” när hon går över till stora sidan nästa höst. Jag har noll lust att ordna kalas för över 20 ungar jag inte känner. Samma sak här. Ska jag sitta och vara social medan min dotter leker med ett annat barn? Inget fel på dessa föräldrar alls men jag är inte den mest sociala personen utanför min vänskapskrets för där är jag väldigt social! Älskar att umgås med vänner och familj men att enbart ha att barnen går på samma förskola och leker där som gemensam nämnare känns sådär för mig. När Moa var liten och jag gick i en sådan mammagrupp som bvc ordnade. Visst det var trevligt men inget jag hade något behov av. Nu är det lite annorlunda för detta skulle ju vara för Moa men ändå. Jag vill inte att hon hamnar utanför men samtidigt de ses varje dag, fem dagar i veckan, räcker inte det?
Och detta med kalas? Fy. Ska jag ha ansvaret för 20 ungar? Hur många föräldrar stannar kvar och hur många ser det som ett ypperligt tillfälle att åka och handla, träna osv? Vill inte sitta där själv med 20 ungar. Nä fy. Och ska Moa gå på 20 kalas? Hur dyrt blir inte det med presenter? Hur mycket köper man present för? Nä, jobbigt.
Senaste kommentarer