Moa är i en mammig period har jag märkt. I lördags när vi var i stan så mötte vi ju upp tre vänner och tittade på när ljusen tändes. Moa var lite låg eller hur jag ska uttrycka mig och stod mest och tryckte hos mig. Och då var två av tre sådana som hon älskar! Den tredje träffar hon inte så ofta. Hur som. När vi gick därifrån så sa Moa att hon ville titta på när älgarna tändes även nästa år med efterföljande: då kanske jag är lite gladare. Älskling! Hon känner av det själv. Imorgon ska jag på Fantomen på operan på kvällen och mormor ska hämta Moa på förskolan och vara med henne tills jag kommer hem runt 23.00. I vanliga fall skulle Moa vara överlycklig att någon annan hämtar och att få vara med mormor. Men nu är: Jag vill bara vara med dig mamma. Hjärtat brister. Tycker det är så jobbigt och jag kastas tillbaka till första dryga året då hon vägrade vara med någon annan än mig utan bara grät när jag skulle gå (det gick ju fort över men ändå jobbigt). Nästa vecka skulle jag egentligen ut två kvällar. jobb på tisdag och glöggmingel och efterföljande klubb på onsdag. Nu vet jag inte hur det blir. Ingen som kan vara barnvakt på tisdag så det måste jag försöka komma ur. På onsdag skulle en vän vara barnvakt men nu har hon fått jobb och kan inte hämta Moa på förskolan. Inte så bra att be om att få gå tidigare dag tre på jobbet! 😉 Visst kan jag be mamma hämta och sen får vännen ta över när hon kommer från jobbet men vet inte. Känns inte ok att hatta så mycket när nu Moa är i en sån här period. Ska fundera. Kanske ställer in. Fast jag väldigt gärna vill gå.
Less på att vara själv och rodda med barnvakt och ta allt ansvar. När jag är lite deppig som nu så tär det att ha allt ansvar. Dessutom tär det att hela tiden känna att man utnyttjar folk. Att hela tiden be om hjälp. Det är inte kul.
Senaste kommentarer