Som sagt så var Moa sur till och från under vår tur på gården. Sen igen på slutet av juniorfysen. Sen igen hos Nette. När vi sen satt i bilen själva på väg hem från A och A så började jag prata med henne om det. Blev mer och mer frustrerad. På senaste tiden har hon mer och mer när jag frågat vad som är fel sagt att hon inte vill prata om det. Så frustrerande. För jag vet ju att det kan vara allt från bagateller till blodigt allvar och om hon inte säger kan jag inte hjälpa henne bena ut vilket. Jag vill inte att hon går och bär på massa saker som inte får komma ut. Hon behöver inte säga allt men i alla fall en del så inte allt byggs på inombords, för jag vet vad det gör med en människa.
Jag har också tänkt på att hon ibland i sin surhet har taskig attityd. Plus att hon är i en låååång period av lättkränkthet. Ingen rolig kombo… Säger hon tex något fel som då kan låta lite småroligt och någon skrattar till, inte av elakhet utan bara för att det låter lite kul så tar hon det personligt och blir ledsen/arg/sur en lång stund. Har försökt pränta in att det bara är att ignorera. Och dessutom inte göra samma mot andra, behandla andra som du själv vill bli behandlad. Stora A är bra på att skämta och busa och här blir det problem. Moa kan ibland ta det och ibland inte. Man vet aldrig hur det ska tas emot och A är ju sån så inte lätt att ändra på det heller. Detta gör att jag ibland tycker att Moa har taskig attityd mot just A och det uppskattar jag inte för A ställer verkligen upp för oss och framförallt Moa.
Lite samma med lilla A även om jag där tycker hon allt som oftast faktiskt har rätt. Lilla A har ett otroligt rättvisetänk och vill ha ALLT som Moa har vilket ibland gör att det blir fnurra på tråden. Som igår. Vi var hos Nette. tjejerna ville rita så Nette tog fram en målarbok och färgpennor. Efter ett tag ser jag att Moa pratar med Nette och Nette går iväg och letar upp en till målarbok. Efter ännu ett tag ser jag Moa stå i dörröppningen till vardagsrummet och se sur ut. Nu var alla mina tentakler ut pga ovanstående så jag tar henne ifrån och frågar vad problemet är. Hon ger en lång utläggning om att lilla A bara ville rita på hennes teckning osv. Lite osammanhängande och jag fattade nog inte allt men sa att de fick ju dela. Lilla A (som inte alls var upprörd innan) ville så fort Moa och jag satte oss till sin mamma och förklara sin sida (som jag uppfattade det) och jag ser att Moa försöker lyssna på henne och lilla A försöker lyssna på vad Moa säger till mig. Suck.
Sen går vi till bilen en kort stund senare. Moa fortfarande inte hundra glad. Vi sätter oss och mellan deras säten ligger en klänning som lilla A fick ärva av Moa. Lilla A slänger den på Moa som inte vill ha den utan lägger tillbaka den mellan men tydligen lite för när A för hon blir sur och slänger den igen på Moa och säger här ta din klänning (typ), Moa säger att klänningen inte är hennes längre utan A’s och då bryter jag och stora A in och vi tar klänningen fram. Nu är Moa väldigt sur och sitter och blänger ut genom sitt fönster. A släpper det ganska snabbt men inte Moa. Vi byter till vår bil hemma hos A och A och när vi åker förbi deras bil vinkar lilla A till Moa men Moa vinkar knappt tillbaka. Det är då jag tar mitt snack med henne.
Jag vill för en gångs skull prata med henne om hennes attityd, om att prata och använda ord osv. Vinklade det i backspegeln alldeles för mycket till fördel för A och A. När vi kom hem bröt Moa ihop och grät och grät och tog på sig all skuld för allt typ, vilket absolut inte var meningen. Insåg då också att hon ofta känner att hon inte kan argumentera emot lilla A eller ”vinna” när det blir tjafs, hon viker sig då hellre och då blir hon tyst och uppfattas som sur. Hon tycker också att avundsjukan från lilla A är jobbig och det fattar jag till 100%. Det hämmar också hennes relation till stora A, så fort hon närmar sig stora A så kommer lilla A sättande och ska ta över. Så hon väljer oftast att inte närma sig A alls. Vilket A sagt till mig att hon tycker är tråkigt. Det blir ju moment 22.
På kvällen fick jag meddelande från Nette som frågade hur det var med Moa. Hon berättade då att Moa inte fick ha målarboken ifred och att lilla A skulle måla i först den ena och sen den andra som Nette tog fram och dessutom på den bild som Moa höll på med. Då förstår jag så mycket bättre varför Moa blev sur, det skulle jag också blivit!
Vi kramades och allt var löst på ytan när hon la sig igår men jag hade/har en känsla av att jag gick på för hårt och dessutom för mycket till fördel A och A men jag kände där och då att hennes surhet (osäkerhet?) påverkar om folk vill umgås med henne och jag vill inte att hon förlorar folk för att de inte orkar med hennes trumpna sätt där hon inte heller kommunicerar vad som är fel. Jobbigt. Ska snacka med henne igen och lyfta henne. Mata på med kärlek.
Senaste kommentarer