I morse vid 8.15 ringde de från förskolan. Moa är så ledsen och vill prata med dig. Okej. Hon verkligen grät, hulkade och var väldigt ledsen. Hjärtat går ju i tusen bitar 🙁
Hon ville vinka som vanligt när jag gick. Så skulle hon stå i ett fönster i hallen. Jag vinkade. Hon var glad. Hon gick till nästa fönster och jag vinkade. Hon såg inte (tydligen) för dörren öppnades och hon vände sig mot den och jag trodde hon gick. Jag hade bråttom till bussen och gick. Tydligen satte detta igång gråten. Hon måste således ha gråtit i närmare en timme innan hon fick prata med mig. Hon hade fått sin kanin som låg i facket men hade inte kunnat äta frukost för hon grät så mycket. Älsklingen. Svårt det där med när de ska ringa. Tycker det gick lite väl lång tid men samtidigt är det ju bra att de försöker lösa det där. Jag hoppas få till ett bra prat med henne på vägen hem idag. Ska ju bort ikväll.
Senaste kommentarer