Känns som man går på en sjö med tunt islager och för varje steg hoppas man att det ska hålla och man ska slippa känslan när isen brister och man rasar rakt ner i iskallt vatten. I skolan är en tredjedel av eleverna borta och hälften av lärarna. Fritids är enbart till för barn vars föräldrar jobbar på samhällskritiska jobb. Smittan är ÖVERALLT. Jag tog dos 3 förra onsdagen så snart en vecka. Känns bra. Inte lika rädd för döden om vi nu åker på covid. Samtidigt har ju Moa aldrig haft influensa och inte jag heller. Vi båda har VÄLDIGT sällan feber. Och på ett sätt vore det nästan skönt att få en liten mild variant av covid eller förkylning. Gå in i karantän och bara vara några dagar. Samtidigt vet jag att efter två dagar kommer min kropp ha ont överallt. Och min hjärna kommer bli tokig. Min rygg och höfter och nacke pallar ju inte med att ligga i säng/soffa alltför länge så jag vet ju att min kropp kommer skrika.
Idag har jag terapi. Ska ta upp detta med mitt minne. Och erkänna att sockret går åt fanders. Men mitt intag av nyheter har jag minskat och det är längre inte det första och sista jag tittar på varje dag. Så högt och lågt.
Senaste kommentarer