Så less att leva på gränsen hela tiden. Ekonomiskt. Känslomässigt. Stressmässigt. Jag orkar inte. Mamma ringde. Katten de tagit från en vän till mig löpte. Jamar hela tiden vilket driver pappa till vansinne. Vilket skapar, milt uttryckt, dålig stämning. Jag vet att det inte är mammas ambition men hon får mig att känna mig skyldig. Min väns katt. Alltså mitt fel. Varför var inte katten kastrerad innan? Jo för att katten om den inte trivdes hos mamma och pappa skulle avlivas. Vilket de inte vet men jag vet. Väldigt onödigt att kastrera en katt som ev ska dö.
Så mycket annat också som är fel men orkar inte skriva om det nu. Mådde hur som piss när vi kom hem på eftermiddagen. Frös, trött, låg. Trodde jag höll på att bli sjuk. Blev något bättre efter maten. Men inte hundra. Tittade på film med Moa och något bättre. Fortfarande trött.
Det tar på krafterna att vara med Moa hela tiden. Både för henne och mig. Hoppas vår resa blir okej. Jag skulle just nu helst stanna hemma.
Senaste kommentarer