Förkyld. Känt av halsen flera dagar nu vilket gör att jag vare sig vill eller orkar träna. Vilket gör att jag känner mig som en stor blobb.
Bilen har ibland börjat gör ett klonkande ljud. Suck vad jag är less. Kan den inte bara överleva och inte gå sönder alls ett halvår åtminstone…
Moa är i ett jobbigt läge. Speciellt i kombo med att jag mår som jag mår. Stora känslor. Kräver mycket närhet både dagtid och nattid. Lyssnar inte. Blir galen. Att vara förkyld, sova dåligt för att allt strul och stress som pågår och då dessutom ha en unge som ska sitta PÅ mig på dan, ligga PÅ mig på natten. Suck. Jag vet att jag skulle behöva lite träningsendorfiner men det går inte eftersom jag har ont i halsen. Moment 22.
Det är något VARJE dag nu, se punkten nedan. Ikväll står Moas hår på agendan vilket för min del innebär: stressa hem, ta ut Moas håruppsättning, in i duschen och tvätta håret, göra mat till tjejerna, tillgodose A’s behov vad de än må vara (så tacksam att hon fixar Moas hår!), hålla barnen hyfsat nöjda, främst hålla Moa hyfsat glad och påminna henne om att det går utmärkt att klippa kort…, bara sitta där och inte kunna göra något fast jag har tusen saker jag skulle kunna göra men det gör jag inte av respekt för A och för att kunna hantera Moas nycker. Vem jag? Jag existerar inte.
Stressen inför adventfikat är påtaglig. Mycket av pyntandet kvar, ska bygga upp en julvärld på baksidan men kan inte göra det för tidigt för risken för stöld är stor, måste baka, handla, baka, göra godis osv. Handla blommor och göra julgrupper. Plus allt i vardagen.
Sista dansen har nu varit förutom uppträdandet. Sen en paus ända till februari. Lite skönt faktiskt.
I helgens ka vi åka tåg och upptäcka juligt grannland. Ska försöka slappna av och njuta.
Senaste kommentarer