Läste i Aftonbladet om en pappa som dog när dottern var 16 år och under 5 års tid hade han fixat så en bukett blommor skulle levereras på dotterns födelsedag. På 21 årsdagen fick hon den sista och med det ett brev:
”Bailey, det här är mitt sista brev till dig tills vi ses igen. Jag vill inte att du fäller någon mer tår för mig älsklingsflickan för jag är på en bättre plats. Du är, och kommer alltid vara, det mest värdefulla jag fått. Det är din 21-årsdag och jag vill att du respekterar din mamma och dig själv. Var glad och lev livet fullt ut. ”Jag kommer vara med dig vid varje milstolpe, titta bara så kommer jag finnas där”.
Började nästan gråta. Ser framför mig min värsta mardröm. Att inte finnas i Moas liv. Jag vill vara där till hon är minst 50 år, så får hon barn så finns jag där för henne under småbarnsåren. Jag vill inte dö innan Moa vuxit upp. Men alla gånger hellre jag än hon.
Senaste kommentarer