Moa gick upp några minuter efter att jag vaknat idag. Jag förstod att hon således inte skulle vara på strålande humör… Hon tycker själv att hon ”ska” vakna vid 5. Dels för att det blivit en grej och dels för att få tid att spela/titta på paddan. Så jag gick upp och fixade med katterna och sen gick jag till henne. Mycket riktigt, sur och nedstämd. Hon satte sig i mitt knä och jag försökte muntra upp henne när jag märker att hon gråter. Då visar det sig att hon drömt mardröm och redan slagit i armen hon gjorde illa igår. Onix-dag alltså. Hon började gråta. Jag vände henne tillslut och gick ut för att göra frukost. Då hör jag att hon hostar till ett par gånger. Hon torkar också näsan. Jag frågar om hon är förkyld och får en axelryckning till svar. Vi gör covid-test som är negativt. Så då vet jag inte om det är pga att hon grät som hon är lite snuvig och hostar till eller förkyld. Måste ta snabbt beslut då tiden rinner iväg. Jag beslutar att hon får stanna hemma. Vilket resulterar i ännu mer gråt för hon vill så gärna till skolan. Suck.
Hon har inte hostat mer. Lite snuvig. Jag jobbar hemma men känns sådär. Drog jag för stora växlar? Var det bara för att hon gråtit? Svårt. Nu får jag dock leva med beslutet och vi blir hemma idag och imorgon. Positivt: jag kan köra tvättmaskin mitt på dagen och slänga återvinning på lunchen.
Senaste kommentarer