Jag är trött på att vara den starka. Den som gör allt. Den som bestämmer allt. Den som tar hand om. Den som aldrig får vara liten, svag, tas om hand.
Idag har jag haft en tuff dag på jobbet. Trött. Känt av halsen lite. Mens. Åkte till Ica Maxi efter förskolehämtning. Inte alls på humör och orkade inte riktigt men fick med mig hälften i alla fall. Hem. Gjorde middag som vi åt framför tv, Alvin och gänget 3. Tvättade, gjorde mellanmåls kakor, diskade, fixade smått och gott.
En vän messade om att hon fått jobb men börjar först om en månad så hon har en lugn månad till framför sig! Unnar henne så det men samtidigt ledsen. När får jag lugn och ro? Dessutom är hon och en annan vän på en spelning ikväll som jag skulle ge min högra arm för att vara på!
Ser att Cara håller på med något under bordet i vardagsrummet. Tittar. En stor, kraftig spindel. Suck. Noll fobi. Men just där och då skulle jag gärna sluppit vara den starka. Sluppit vara den som tar tag i. Tårarna brände. Bara att trycka undan och fokusera.
Senaste kommentarer